Idag var jag på en workshop. Jag är personlig assistent och arbetsledare. Jag kom fram till den fasansfulla upptäckten att jag har på tok för stort kontrollbehov! Kom hem och berättade det för min sambo, han blev inte ett dugg förvånad 😂 det var då jag insåg att jag levt i total förnekelse. 

Okej, jag hatar att få hjälp med städning för jag vill att det ska göras på mitt sätt. Dammsuga och torka golven får vem som helst göra. Men allt annat vill jag göra. Det är sällan jag blir så irriterad som jag blir om någon försöker hjälpa mig att städa. Det är väl inte så farligt?

Jag HATAR när någon vill hjälpa till att laga mat eller baka. Om inte personen i fråga gör exakt det jag ber om. Jag vill veta vad som är gjort och hur det är gjort. Och det är väl egentligen inte så illa?

Städa fågelburen och möblera om i den vill jag också göra själv.  Det blir ju liksom bäst då.

Så kommer vi till jobbet. Jag vet inte om någon annan märker det. Men jag har otroligt svårt att delegera. Jag kan inte ge några exempel då jag har tystnadsplikt. Vardagliga saker är väl inte så noga. Men så fort det kommer till nå administrativt, eller planering eller sjukskrivning eller passbyten så får jag lite lätt panik om jag inte vet om det. Jag tror att jag är ganska duktig på att dölja det. Men inombords blir jag otroligt stressad.

Och jag har alltså fram till idag levt i total förnekelse. Jag har alltid sagt, och faktiskt också trott att jag inte har något kontrollbehov.

Landet förnekelse är ju så jäkla vackert!

Så kan någon snälla säga att jag inte alls har kontrollbehov så vore det snällt 😊