När Sixten blev tam så skedde det snabbt. Det dröjde några månader innan han blev tam, men när han väl satt sig på mig 1 gång så insåg han att denna knepiga varelse som kallar sig för hans mamma inte var nå farlig alls. Sen dess har han varit tam och han ÄLSKAR mys och gos. 

När han blev tam så var det bland det mäktigaste jag någonsin upplevt. Innan han blev tam så fräste han lite och flaxade iväg så fort man kom i närheten.

Doris däremot, hon hugger och fräser som en jävla kobra. 2-3 meter har nästan varit på tok för nära. Hon fräser och gör utfall. 

Men Nu, häromdagen så började hon bli så nyfiken på mig. Nu kommer hon närmre och närmre för varje dag som går. Hon har inte satt sig på mig men hon börjar som sagt att vara riktigt nära. Det är bara en tidsfråga innan hon kommer att landa på mig.

Och när den dagen kommer så kommer jag att vara hysteriskt nöjd och stolt 😊 

Detta är en kärlek och en lycka som inte går att beskriva för någon som inte har fåglar själv.

Hon kanske aldrig blir riktigt tam och kelsjuk. Men jag blir nöjd bara hon vill sitta med mig ❤ 

Fortsättning följer 😊