Helvetet på jorden!

Vissa dagar känns det som att man ska gå under. Ska det verkligen vara så här? I flera dagar nu har jag haft så jäkla mycket symtom. Alla har inte varit så väldigt starka men dem har ändå funnits där, gnagande, ilande, bultande, krypande, irriterande och utmattande.
Och när man är så här ofta så vill man inte tynga sina nära och kära så då sätter man på sig den berömda masken och det är också utmattande. Symtomen som jag har haft varje vaken sekund de senaste dagarna är:
  • Feber
  • Myrkrypningar/små kramper, framförallt i överkroppen
  • Trötthet som är värre än vanligt 
  • Torrhet, sveda och värk i ögonen.
  • Smärta på händerna, på ena foten, under båda fötterna, båda knäna, ryggen, nacken, axlarna, höfterna, i högra örat, i överarmarna, i vänster underarm, i vänster fotled, i tinningarna och framsidan av höger lår. Har säkert missat något men det är vad jag kom på nu.
  • Rejäla ilningar från höfterna ner till fötterna.
  • Och dessa jävla stickningar som kommer lite överallt men framförallt under fötterna och i handflatorna. Det känns som att någon sitter och trycker in en grov nål och väntar en stund innan den dras ut. Det är vidrigt.
  • Jag känner ingen hunger utan äter endast för att jag måste.
  • Frossa och svettningar som byter av varandra var och varannan sekund.
  • Tungt att andas.
  • Illamående
  • Ilningar i vänster tinning
  • Sinnessjukt jävla ont i brösten
Har säkert glömt en massa grejer, för det är ju också så fantastiskt med dessa fibrohjärnor som vi får. Minnet sviktar.
Jag undrar hur många människor jag möter som tror att jag är hög eller liknande, jag kan mitt i en mening glömma bort vad jag pratar om, i vissa fall glömmer jag bort hela konversationen. Jag måste kolla massor med gånger om jag verkligen skickat det där sms:et, eller om jag verkligen ändrat i schemat om någon är sjuk eller liknande, har jag ringt det där samtalet jag skulle ringa? Osv osv. 
När man blir så här så vaknar man ännu fler ggr per natt även om jag många av dem gångerna kan somna om hyfsat fort så blir ju sömnen ändå mer störd än den redan är.
Mycket som jag skrivit nu har jag säkert skrivit tidigare, och det kommer säkerligen att hända fler gånger. Jag måste få ventilera.
Och jag tvingar ingen att läsa mitt gnäll, jag måste bara få ut det.
Det är ingen dans på rosor att leva med kroniska sjukdomar, oavsett vad det är för sjukdomar.
Ändå känner jag mig lyckligt lottad som ändå har ett ganska fungerande liv. 
Såg en dokumentär idag som heter UNREST. Den finns på Netflix. Har du Netflix så kolla! Den handlar om en sjukdom som heter ME. Eller ME är ju en förkortning men jag har inte i huvudet vad den heter. Om jag skulle få den sjukdomen så kan ni gräva ner mig direkt för det skulle jag aldrig klara.
Jag är så otroligt imponerad över alla som slåss mot dessa sjukdomar.
För oavsett vad ni friska tror så simulerar vi inte symtom, vi hittar inte på, vi överdriver inte. Detta är vår vardag.

Det är helvetet på jorden!
 

Kommentera här: