Mina dunbollar ❤ någon blandras?

Hade du frågat mig för några år sen så hade jag aldrig någonsin trott att man kunde få så starka känslor för en fågel! Men jösses vad jag älskar mina dun ❤ Historien om mig och mina dunbollar är nog kanske totalt ointressant men jag tänker skriva om det ändå 😊
2016 sa jag till min sambo att jag ville ha djur för jag tycker att ett hem inte känns helt hemma utan djur. Vi vill båda ha hund men då vi båda jobbar mycket så fungerar det inte. Jag kom med lite andra förslag som hamster, marsvin, kanin eller råtta. Då sa han fåglar kan jag gå med på. Men herrejösses tänkte jag. Jag har aldrig haft nå intresse av fåglar tidigare och heller aldrig någonsin ens tänkt tanken att äga en fågel! 
Men så bestämdes det att vi skulle skaffa fåglar. Vi bestämde inte vilken ras eller nå utan vi sökte bara på fåglar på blocket. Då kom det upp ett par fantastiska små bröder, dem var sparvpapegojor och hysteriskt söta. Mina blåmesar som jag kallade dem. Ruben och Gilbert 💙 jag kände då att jag även ville ha en lite större fågel. Sambon gick med på att jag skulle få skaffa en nymfkakadua. Det kan vara det bästa jag någonsin gjort. Ruben och Gilbert var inte rädda för händer men dem umgicks aldrig med oss människor. Men Sixten blev så otroligt gosig. Han ville kela och umgås hela tiden. Dem blå började närma sig mer och mer men tyvärr så dog dem 😐 
Jag ville ju inte att Sixten skulle vara ensam, så som den coola morsan jag är så skaffade jag en fjälla åt honom. Doris kom in i våra liv. Hon är otroligt vacker. Men väldigt skeptisk mot människor. Hon har börjat komma till mig ibland men bara om Sixten också sitter på mig.

Men iallafall. Jag tror att jag kan ha fått någon slags blandras mellan fågel och kanin. Dem pippar som om det inte fanns någon morgondag. OFTA!
Och när dem är klar så hoppar Sixten av och börjar direkt att strosa runt och vissla 😂 varenda gång!!!! Han måste vara mycket nöjd med sig själv efter en omgång 😂 
Fy fan vilket tråkigt inlägg men jag älskar mina dunbollar!