Kontrollbehov och envishet

Jag har en helt fantastisk sambo som är villig att hjälpa till med all städning osv osv. Han är underbar! Men, jag bara måste ha det på mitt sätt. Annars blir det inte bra. Så han fick hjälpa till att dammsuga och torka golven. Jag anser inte att jag har kontrollbehov, men när det kommer till städning vill jag ha full kontroll. Jag vill inte ha hjälp. För även om jag säger åt någon exakt på pricken hur dem ska göra så blir det ändå inte samma sak. 
Nu menar inte jag att alla är dåliga på att städa, det blir tex bra mycket noggrannare om min sambo gör det. Men jag ska ju ha vissa medel på vissa ställen och jag måste skölja av trasan oftare än oftast och jag vill ha koll på vart jag har grejerna och jag vill ha koll på vad som är gjort och vad som inte är gjort.
Jag blir otroligt stressad och irriterad om någon försöker hjälpa mig städa. 
Så har vi ju den lilla detaljen att jag har fibromyalgi och sakroiliit, plus att jag nu har en annan smärta också för att jag var så jävla klantig och halkade. Att överanstränga kroppen så här med mina problem är så fruktansvärt jävla korkat och jag gör det om och om igen.
Så sa jag att jag sköter tvätten nu när det är gardiner och finkläder med men du får bära upp tvätten sen. Ja säg till när du säger han. Så går jag ner i tvättstugan och ska lägga in en till maskin, vad gör jag då? Jo då tänker min lilla reptilhjärna att äh Hanna. Det är bara att bära upp den där tvätten, hur hade du gjort om du var ensam? Sen kommer jag in i huset med ikeakassen full i kläder och svär och gnäller över att jag har ont. Fast det är helt och hållet mitt eget fel. Så nu ligger jag i sängen  och kan knappt andas. Jag har så djävulskt ont så det går inte ens att förklara.
Varför gör jag så här mot mig själv gång på gång? Så jävla onödigt.

Nyår är överskattat!

Kalla mig bitter, tråkig eller vad ni vill. Men nyårsafton är så jäkla överskattat. Jag firar det alltid för det ska man ju göra. Men för mig är det mest bara en vanlig kväll. Vad förändras egentligen mellan den sista december och den första januari? Blir livet helt plötsligt ljusare, bättre och annorlunda efter tolvslaget?
Om så är fallet så har jag missat det totalt.
Visst tycker jag att det är jättetrevligt att umgås med vänner och äta gott. Men jag känner ingen skillnad på nyår. Jo. En skillnad. Att hur jävla trött man än är så ska 
man absolut vara vaken till tolvslaget. Mycket viktigt.
Men jösses, jag hör själv hur bitter jag låter. Men det är inte så jag menar. Jag förstår bara inte grejen. Och det här med nyårslöften, kan man inte hålla dem löftena innan nyår så blir det ju inte magiskt så att man kan hålla dem efter nyår.
Nä nu har jag gnällt tillräckligt.
Det är iallafall trevligt att umgås och äta gott 😊 gott nytt år allihopa 💫
(Jag ser ju ut som att jag har ett djävulskt långt huvud på bilden men det bjuder jag på)

Låt oss snacka om kläder, skor, väskor, smink och hår!

När jag var yngre så var jag mycket mer noggrann än vad jag är nu. När det gällde allt. Jag hade alltid målade naglar och var nästan alltid sminkad och jösses Amalia om inte håret såg bra ut. Men just kläder har jag aldrig någonsin varit noga med. Jag skulle kunna gå och handla i pyjamas. Min sambo och min mamma mår lite dåligt inombords när jag åker hemifrån i mjukisbyxor. Alltså när det väl gäller, när det är kalas, nå andra festligheter och om man ska gå ut och fika eller äta så klär jag mig fint. Men i vardagen så vinner det sköna! 

Fråga: Hur är ni gällande vilka kläder ni visar er ute med?

Smink. Foundation, rouge, mascara och puder har jag på mig när jag känner för det. Det är ytterst sällan jag kör med countouring (eller hur det nu stavas). Det är väldigt sällan jag lägger ner mer än 3 minuter på att sminka mig. Men precis som med kläderna. Om det verkligen gäller så kan jag piffa upp mig rejält.

Fråga: Ni som sminkar er varje morgon, hur orkar ni? Ge mig tips tack!

Skor finns det väl inte så mycket att säga om. Jag äger på tok för lite skor för att vara fruntimmer. Det är ju för tusan nästan pinsamt! Jag älskar skor men jag är så jävla snål när det gäller grejer till mig själv. Och högklackat har jag endast vid speciella tillfällen. Skulle jag gå i för höga klackar eller i stilettklackar så skulle jag troligtvis bryta varenda ben i hela kroppen. Jag skulle få ligga med en sånt där sexigt helkroppsgips i minst 17 månader.

Hår. Jag lät det vara hur som helst förr men nu sen jag klöpp av det så är jag faktiskt mer noggrann och kollar en extra gång i spegeln så att blotta synen av mig inte skrämmer ihjäl pensionärer och små barn.

Men min kära vänner. Nu kommer vi till min bästa vän och mitt överlevnadskit. Väskan! Jag åker icke iväg utan väskan. Det är som att lämna huset utan kläder och det gör man ju inte så ofta. Eller jag gör det iallafall inte så ofta. Jag vet inte hur ni gör 😊 jag skulle nog klara av att överleva i några veckor om jag skulle bli strandsatt någonstans. Finns det inte i min handväska så är det nog inget viktigt heller! Väskan väger flera ton ibland. Fan det är mycket en ful brud måste ha i väskan för att överleva!  

Så, nu har jag skrivit ännu ett totalt värdelöst inlägg! Heja mig 😊